För några veckor sedan visade en opinionsundersökning i Frankrike att nästan var fjärde fransk väljare tänkte sig att rösta på Front National i nästa års Europaval. Förklaringen till det starka opinionsstödet är en kombination av aktualitet (lokalval i Brignoles), euroskepticism, djupt missnöje med den socialistiske presidenten och den konservativa högerns långvariga flirt med de idéer som förs fram av Front National.
Förra gången det var Europaparlamentsval (2009) var valdeltagandet i Frankrike drygt 40 procent så frågan om prediktionsmöjligheten är omöjlig att svara på utan att väga mot röstvilja och tidigare valdeltagande. Och då fick Front National tre mandat i Europarlamentet (Frankrike har 72).
Opinionsmätningar kan aldrig tas som intäkt för partival, de är alltid en approximation och beskriver en situation vid en exakt tidpunkt där en del av kontexten är just att den avgivna preferenser inte innebär ett faktiskt partival. Det är till och med så att det är rimligt att idag se avgivna preferenser i en opinionsundersökning som en del i en opinionsbildningsprocess från medborgarnas sida. Man kan närma sig den faktiska valhandlingen mer eller mindre skickligt genom metodval och frågekonstruktioner, men skarpt läge är det bara och endast vid själva valhandlingen.
Dock, Marine le Pen har lyckats avdemonisera sitt parti och hennes framtoning är en helt annan än faderns. Emellertid har hon genom kritik av den frigivna gisslans skägg och klädsel lyckats trampa i klaveret i en ur fransk nationell synpunkt olycklig fråga. Hon tyckte sig se ett underkastande under islam i de långa skägg och de turbanliknande huvudbonader som bars av de efter flera år fängslade fransmännen i Sahara.
Oavsett Marine le Pens eget politiska arbete – som inte skall underskattas och är huvudingrediensen – så är opinionsstödet för partiet en sufflé som lagats av 1. en högerkonstellation i konvulsioner (på väg att splittras i en liberal och en konservativ del) och 2. där framförallt den konservative ledaren Jean-Francois Copé mer än gärna lägger sig nära Front Nationals retorik samt 3. djupt missnöje med president Hollandes förmåga att återupprätta ekonomin. Lägg därtill den europeiska krisen som gett stark vind i seglen för en euroskeptisk opinion så är rätten färdig. Den intrikata frågan är om sufflén står sig när den kommer ut ur ugnen eller om den sjunker ihop (som suffléer dessvärre ofta gör…) Det kanske visar sig istället vara en sockerkaka! Om detta vet vi intet förrän i slutet av maj.
VÄNSTRA STRANDEN 
När franska polisen skall söka förklaring till en mans konstiga handlingar brukar de säga ”chershez la femme” sök kvinnan.
Det är nog ingen slump att invandringskritiska partier i Europa främst verkar attrahera ensamstående män och hemmasöner i arbetarklassen.
Men i Frankrike har det partiet också som synes haft framgångar också i andra grupper.
Kanske kan den nya mittenkonstellationen UDI+MoDem, som du skrivit om tidigare och som tydligen skall offentliggöras imorgon tisdag, fånga upp en del av de proteströster som nu går till Nationella Fronten. Såvitt jag förstår sägs just detta vara ett av syftena med samgåendet. Marine Le Pen talar ju också hånfullt om ”UMPS” för att bunta ihop höger och vänster som ett och samma etablissemang (inte helt olikt Sverigedemokraternas tal om ”sjuklövern” kanske). Det skall bli intressant att följa hur det går för det nya mittenalternativet i fransk politik.
Tack för synpunkter. Jag tror att det är viktigt att framhålla att övriga partiers agerande i varje land har stor betydelse för väl de euroskeptiska/högerextrema/populister lyckas i val. Det glöms ofta bort i debatten.
Cas Mudde har skrivit en läsvärd gästbloggpost i ämnet allmänt: http://www.washingtonpost.com/blogs/monkey-cage/wp/2013/11/04/a-european-shutdown-the-2014-european-elections-and-the-great-recession/
VS