It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair, we had everything before us, we had nothing before us,
En dag som denna är det lätt att travestera Charles Dickens. Citaten ovan kommer från inledningen av hans ”Tales of two cities” från 1859 som handlar om perioden före franska revolutionen 1789 men också om det terrorvälde som under en tid sedan ersatte monarkin.
Vi tycks verkligen leva i en tid och ett samhälle fyllt av paradoxer och gåtor. I vårt försvar av det öppna samhälle vi är så stolta över kommer nu det ena förslaget efter det andra vars grundläggande principer hotar just detta öppna samhälle. Gränser stängs, människor misstänkliggörs, övervakningen skall öka, repressionen vridas åt ytterligare ett varv och vi uppmanas att vara vaksamma. Vaksamma på vad kan man undra. Ibland tror jag att jag råkade följa efter den vita kaninen och nu befinner mig på te hos Hattmakaren…
Ett av de mera upprörande förslagen är att människor med dubbla medborgarskap skall berövas sitt svenska medborgarskap om de kan anses ha medverkat till terror eller krigsbrott. Men också krav på hårdare straff, ökad övervakning och kontroll och krav på att kriminalisera resor vars syfte är någon form av stöd till terror, oavsett resultaten har tidigare förts fram. Och nu sägs regeringen förbereda någon form av undantagstillståndsliknande samhällssituation där det enligt medieuppgifter skulle gå att sätta vissa av våra individuella rättigheter åt sidan till förmån för statens tvångsmakt.
Det är i dessa lägen som ett politiskt ledarskap måste visa besinning och självbehärskning. Nu gäller det att vara kall och tänka klart, inte låta sig dras med av exalterade s k experter och låta den egna skräcken diktera besluten. Lyssna på juristerna – Anne Ramberg, Mårten Schultz och Stefan Lindskog. De har alla varnat för snabba åtgärder och åtgärder som inte utreds i grunden.
Var är den skarpa analysen med frågor som: Vilken är den faktiska hotbilden mot vårt land? Vilka är möjligheterna att skapa stabilitet i Syrien? Vad har våldsamma interventioner i Mellanöstern hittills åstadkommit? Varför är flyktingstopp ett svar på terrorism eller brsitande integration på arbetsmarknaden? Hur många terrorister har funnits bland flyktingarna och hur många har vuxit upp i våra städer i Europa? Internationell debatt och forskning har en mängd svar och argument kring dessa frågor. Och jag vill se svenska svar på dessa frågor innan jag accepterar några av de drakoniska åtgärder som nu föreslås från regering och andra aktörer.
Vad är ett samhälle egentligen om inte det nät av relationer och kontakter som vi alla som bor på den här lilla plätten av världen har med varandra? Förslagen som kommer nu underminerar ju just detta nät av kontakter. Nu om någon gång är det individens rättigheter och rättsstatens principer som måste styra! Rättigheterna finns inte bara för de soliga dagarna.
Ett medborgarskap är den centrala länken mellan individen och statsmakten, den måste vara ovillkorlig och kan inte göras till föremål för förhandling. Om vi har dubbla medborgarskap i vårt land måste ändå alla medborgare behandlas på samma sätt – det är rättsstatens primat. Den med ett annat medborgarskap utöver det svenska tillhör samma samhälle som de med endast ett svenskt medborgarskap. I annat fall har vi påbörjat vägen mot att göra våra individuella rättigheter till en fråga för förhandling. Den vägen har Europa tagit förr, det ledde till en katastrof både i förlust av människoliv och i förlust av samhällens självrespekt. Medborgarskapet borde vara fundamentet i relationen mellan oss och staten – det kräver ömsesidighet.
Så beslutsfattare och debattörer, besinna er! Betänk att vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser. Gå aldrig ut på det sluttande planet.
*
Läs gärna också kloke Robert Egnell som skrev för några dagar sedan.
VÄNSTRA STRANDEN 
Visst…… den värld som Du och Egnell drömmer om vore nog OK, men kanske verklighetens bistra ansikte mer ser ut som skissen i min blog Jan 27 2015 (akeeckerwall.wordpress.com)
Jag har svårt att förstå ditt resonemang kring medborgarskap. Att alla ska ha rätt till ett medborgarskap anses av de flesta som någonting självklart. Men att man ska ha rätt till flera medborgarskap är betydligt mer omtvistat och majoriteten av världens människor bor inte i länder som tillåter flera medborgarskap.
Vi anser att en privatpersons ekonomi är någonting självklart för staten att studera i samband med olika former av bötesbelopp, ekonomiska stöd etc. Den som har mycket får mindre hjälp än den som har lite. På samma sätt kan medborgarskapet ses. Det är fel att ta av någon dennes medborgarskap om det är det enda, men försvarbart om denne innehar flera.
Ännu enklare att försvara blir beslutet när vi betänker att det endast sker till följd av grova brott. Det handlar då om samhällets sätt att säga ”vi välkomnade dig och du svek oss, du är inte längre välkommen att vara en del av den svenska samhällsgemenskapen.”
”Varför är flyktingstopp ett svar på terrorism eller brsitande integration på arbetsmarknaden?”
Är inte svaret på detta ganska uppenbart? Vi ser över generationerna en naturlig assimilering. Skulle vi idag stoppa allt flyktinginvandring skulle allt annat lika inom 80-100 år ättlingarna till dagens invandrare i socioekonomiskt hänseende svårligen kunna skiljas från helsvenskar.
Det är kanske inte ett svar du gillar, men det är ändock ett relevant svar.
Jag delar din uppfattning i mångt och mycket. Dubbla medborgarskap är dåliga just för att de inbjuder till den typ av resonemang som du för. Men det resonemanget skapar två sorters medborgare, något som undergräver rättsstaten. Jag är och har varit emot dubbla medborgarskap, men nu har vi den lag vi har och då gäller det att försvara de medborgerliga rättigheterna och att de gäller alla medborgare. Även om jag förstår argumentet att en globaliserad värld har behov av dubbelt medborgarskap tycker jag att de negativa konsekvenserna för rättsliga förhållanden överväger.
VS