Hemma efter en intensiv och varm vecka i Almedalen, Visby, på Gotland, där alla partiledare håller tal och mängder av människor deltar i, lyssnar på och diskuterar seminarier som går av stapeln i hundratal varje dag. Jag har lyssnat på sju av åtta tal av partiledarna (inte Daniel Helldén) och konstaterar en nästan total avsaknad av internationellt engagemang. Och detta i kontrast till Almedalens kokande seminaregryta där en mängd internationella frågor var på agendan – som migration, Israel-Palestina och Ukraina för att nämnda några.
Endast Nooshi Dadgostar (V) tog upp Palestinafrågan och dessutom Ukrainakriget i en uppmaning till solidaritet. I övrigt var det jag hörde att omvärlden var osäker, otrygg, farlig, att Trump är oberäknelig och att energiresurserna påverkas av krig och konflikter. Däremot var talen fulla av löften om x antal tusen kronor mer i bidrag eller skattesänkningar, det var vi svenskar hit och vi svenskar dit. Som om just vi på jordklotet hade gjort oss alldeles särskilt förtjänta av en utlandsresa varje år och det ack så utslitna ”Villa, Volvo, Vovve” som återkom hos flera partiledare.
Samtidigt avslutades veckan med exceptionell värmebölja – 30 grader varmt och 90 procents luftfuktighet, rapporter om döda barn i värmen, risk för skyfall och åska både i Sverige och Europa. I Gaza hålls befolkningen med knapp nöd ovanför svältgränsen, vilket tyvärr inte är fallet i Sudan, Israel fortsätter sin offensiv i Libanon och förstör familjers hem, vilket också bosättarna ägnar sig åt på Västbanken. Inget ”Villa, Volvo, Vovve” där inte. USA och Iran påstås ha vapenvila men bomberna faller ändå. I Ukraina har det ryska anfallskriget snart varat lika länge som andra världskriget. Civila dödas nästan varje dag i bombanfall och förödelsen avseende infrastruktur är gigantisk.
Men vare sig klimatpolitiken, biståndspolitiken, internationell migration och flyktingsituationen, fredsarbete, konfliktlösning eller internationella relationer var tillräckligt viktigt för att partiledarna skulle lyfta upp dem i sina tal. Inte heller Europapolitiken var särskilt närvarande. EU och samarbetet mellan de stora blocken i världen – något som är helt avgörande för svenska ekonomi och svensk välstånd – togs inte upp. Tror vi, eller partiledarna, att Sverige är en ö?
Titeln på en av Marguerite Duras romaner – ”En fördämning mot Stilla Havet” – tycker jag passar bra för att karaktärisera fenomenet. Den boken handlar bokstavligt om det hopplösa företaget att freda en plantage från Stilla Havets salta vatten, men förstås egentligen om den fruktlösa kampen för att bibehålla det goda liv som de franska inflyttarna haft under kolonialtiden i Indokina. Är det där vi är? Försöker vi bygga en fördämning mot Stilla Havet? Det gickinte då. Det går inte nu.
Det är inte utan att jag saknar Jan Björklund som så gott som varje år åtminstone började sina tal i de internationella frågorna.
Upptäck mer från VÄNSTRA STRANDEN
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
