Birgitta Ohlsson säger i DN (ej på nätet) att regeringen är den första som ”öronmärkt” pengar till Vetenskapsrådet för att ”ta fram” mer forskning om och kunskap om extremism med religiösa och politiska förtecken. Grattis – det räcker nog till två forskningsprojekt med standarduppsättningen inom HS-området (två forskare under tre år). Forskning om extremism med diverse förtecken har varit en den av samhällsvetenskaplig och historisk forskning i decennier. Att ”öronmärka” pengar för att ”ta fram” sådan forskning känns inte så genomtänkt. Beslutet verkar mera vara ett försök att agera för att visa på handlingskraft.
Regeringar har under många år älskat att ”öronmärka” pengar till ”forskning” så fort det händer något obehagligt i samhället. Och Göran Persson instiftade en helt ny myndighet (Levande Historia) efter att ha missförstått en enkätundersökning bland ungdomar. Birgitta Ohlsson verkar vara på väg att göra samma sak när hon konstaterar att en enkätundersökning från just denna myndighet kanske skall leda till nya insatser för att motverka intolerans. Var det inte just det uppdraget Levande Historia skulle ha?
En snabbtitt på underökningen har fått mig att känna dubier kring det metodologiska arbetet – men en sådan analys kräver mer tid och kraft än jag just nu har. Birgitta Ohlsson bör ta hjälp av någon skicklig samhällsvetare med vana at genomföra surveyundersökningar innan hon fattar några som helst beslut på grundval av Levande Historias undersökning.
Och, Birgitta Ohlsson, du som är en klok och engagerad person för vilken jag känner stor respekt – använd pengarna till att inventera och beställa forskningsrapporter inom exakta områden som du diskuterar dig fram till i dialog med nordiska och europeiska kvalificerade forskare inom området terrorism och extremism. Ett europeiskt nätverk att börja med kan vara det här.
Be cool. Fatta beslut när överblicken är gjord och sikten är klar.
Den enda insats som kan motverka intolerans är att sänka arbetslösheten. Det är knappa resurser och kamp om dom som får folk att titta snett på varandra.
Nu vet jag inte om det är denna typ av siffror som efterlyses men Pew har lite siffror om muslimers stöd i ett antal länder (ej Sverige) för bin Laden, om huruvida självmordsbombningar mot civila är rättfärdigade, och om oron för islamistisk extremism. De är i ett par avseenden motsägelsefulla siffror när de ställs mot varandra. Å ena sidan ett i flera fall ganska högt förtroende för bin Laden och det rättfärdigade i självmordsbomber mot civila bland muslimer i en del i huvudsak muslimska länder eller i hög grad muslimska länder, men samtidigt en långt större oro för islamistisk extremism i både det egna landet och världen
http://pewglobal.org/database/?indicator=22&mode=chart
Sen vill jag passa på att fråga vad Professorn anser om det sätt Mångafaldsbarometern operationaliserar islamofobi bland svenskar. MB mäter det med hjälp av frågor om attityden till bland annat muslimska slöjor och friskolor. Borde det inte vara bättre att fråga vad svenskar anser om islams kompatibilitet med demokratin i Sverige och om svenskar anser att muslimer (troende eller kulturella) är mer eller mindre fredliga än svenskar!? Vanliga återkommande påståenden om islam och muslimer på sajter där Sverigedemorkaternas och nationaldemokraternas sympatisörer skriver är att islam inte är förenligt med demokrati, svenska eller västerländska värderingar och att muslimer är mer våldsamma än svenskar. Den här typen av frågor kunde användas separat och ingå i ett slags index.
Bra inlägg Marie!
Det här var intressant: ”Och Göran Persson instiftade en helt ny myndighet (Levande Historia) efter att ha missförstått en enkätundersökning bland ungdomar.”
Har du mer info om den enkäten? Har alltid förbryllat mig hur Levande Historia kunde komma till…
Thomas:
Persson skriver själv om upprinnelsen i sin bok ”Min väg, mina val” på sid 246. Det började som en engångsgrej, men blev sedan en myndighet. Undersökningen hade genomförts av CEIFO och BRÅ och jag minns nu inte detaljerna men poängen var att Persson fick en bild via medierapporteringen vilket gjorde att han drog en slutsats som var mycket tveksam om man tittade på själva undersökningen. Persson uppfattade det som att hälften av alla skolungdomar misstrodde demokrati och att en tredjedel mer elelr mindre förnekade förintelsen.
Niclas:
Att ”mäta” intolerans är svårt. Själv brukar jag tala om intoleranta attityder eller oftare främlingsfientliga/invandrarnegatitiva/flyktingnegativa attityder bereonde på vilken typ av frågor/undersökning jag arbetat med. De frågor som används i LH:s enkäter handlar oftare om olikheter och hur man uppfattar det avvikande. Alla vet att ungdomar i den meningen tycker illa om det som är apart eftersom grupptrycket är stort i den åldern och dessutom vill man ”passa in”. Man vill gärna som grupp provocera och vara lite mer långtgående än vixna. Tolerans är dock något annat, det är att acceptera det man inte tycker om. Ofta undersöks det genom frågor om grannar och äktenskap, eller kanske arbetkamrater och påverkan på den egna livsstilen. Hur nära får det ”olika# komma s a s. Jag vet att Centrum för samtidsanalys (som är en liten tankesmedja under ledning av bengt Wadensjö) en gång gjorde en ankät om tolerans vilken visade att de man inte vill ha som grannar var missbrukare. Alla andra ”sorter” var mer populära, om jag kommer ihåg rätt…(http://www.samtidsanalys.nu/)
VS
Obs i P1 ”Vad skapar en självmordsbombare”
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=4242097