Vi lever i en konservativ tidsanda, sägs det. Men vilken sorts konservatism? De radikala förändringar som föreslås och drivs igenom i namn av konservatism förefaller sällan passa särskilt bra ihop mes konservatismens idé om långsamma förändringar. Konservatismens ideologiske fader Edmund Burke skulle sannolikt inte känna igen sig om han kunde avlyssna diskussionerna i Vita Huset eller följa reformarbetet i Rosenbad.
För Burke var nationen ett kollektiv, men inte ett kollektiv i nuet utan ett kollektiv av alla de som gått före och de som kommer efter. Vi som lever nu är bara en länk i den kedjan och kan inte göra anspråk på att omsätt alla våra impulser – konservativa eller ej – i handling. Burke förklarade för sina väljare i Bristol när han stödde den amerikanska frigörelsen från Storbritannien att han ”förvarar era intressen mot era åsikter”. Osedvanligt klokt sagt. Det var det långa perspektivet som skulle avgöra besluten som fattas idag.
Om Burke och en del annat om konservatismen pratar jag med statsvetarkollegerna Andreas Johansson Heinö (Timbro) och Katarina Barrling (Uppsala universitet) i Filosofiska Rummet, Sveriges radio P1. Kan avlyssnas här https://www.sverigesradio.se/avsnitt/pa-spaning-efter-konservatismens-trender-och-politiska-utmaningar–2
Vill du höra mer om politiska ideologier och undertecknad så kan du också lyssna på programmet om liberalismen https://www.sverigesradio.se/avsnitt/pa-spaning-efter-liberalismens-trender-och-politiska-utmaningar
Både i Filosofiska rummet och i andra forum dyker termen ”nationalkonservatism” upp,, liksom begreppet ”nationalkonservativ partifamilj”. Under många år har det begreppet haft svårt att vinna gehör, men enligt min mening är det exakt det som vi talar om när vi talar om Sverigedemokrater, Rassemblement National, Alternativ für Deutschland m fl. Vad som förenar dem ideologiskt är just nationalkonservatism men med vad förledet ”modern” också säger, en ny tappning.
I min bok ”Sverige åt svenskarna. Motstånd och mobilisering mot invandring och invandrare i Sverige” (Atlas 2014) argumenterade jag starkt för att benämna ideologin just så – och jag kan konstatera att kapitlet i min bok inte alls tappat i aktualitet. Beskrivningen och den generella diskussionen om dessa partiers ideologiska innehåll och deras framgångar skulle kunna skrivas i det närmaste på samma sätt idag, 12 år senare.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.