Ekumenik som tolkning

I en lyriksamling jag inhandlade 1976 återfann jag idag ett gammalt Ex Libris. Märket påminde om det s k G 72-mötet. Inspirerade av Världskyrkomötet i Uppsala 1968 genomförde de svenska kristna samfunden i Göteborg 1972 ett första nationellt ekumeniskt möte. I Le Monde läser jag nu om hur ungdomar från alla kristna läger under årets nyårshelg samlats i Taizé i Frankrike för att manifestera kristen enhet.

Vad betyder ekumenik idag? Jag tror mig se en skiljelinje växa fram mellan å ena sidan de samfund som tillsammans med Svenska Kyrkan söker sig mot lärogemenskap, ämbetsgemenskap och ett slags folkkyrkoideal och å andra sidan de samfund som under ledning av Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen söker sig längre mot karismatik och exklusiva församlingsideal. Ser vi en begynnande ny spricka där kyrkotillhörighet – och på sikt kanske inte heller religion – är avgörande utan istället frågan om en liberal eller en konservativ tolkning av den egna läran?

Den ekumenik som växte fram under 1970-talet fokuserade på den världsvida kristna gemenskapens ansvar för fred, solidaritet och utveckling i alla delar av världen. Försöken att få alla kristna att se evangeliets uppfordrande budskap som ett program för aktivitet var många. Men i en värld där alltför många dör i en fundamentalistisk religions namn bör ekumenik kanske handla om försoning över religionsgränserna. Har en liberal kristen och en liberal muslim kanske mer gemensamt än två kristna med en konservativ respektive liberal tolkning av sin tro? Visst är tanken kontroversiell och utmanande.

En ny vänsterpolitik?

Inför det nya året skriver idag vänsterpartisten Staffan Norberg om Vänsterpartiets förslag till ändringar i partiets principprogram på DN:s debattsida att

Det nya förslaget till principprogram rymmer i konsekvens med självbilden nästan inga förändringar trots den politiska marginaliseringen. För den som tror sig sitta inne med en absolut sanning har väljarnas betyg tyvärr föga betydelse.

Men de ändringar som föreslås inför kongressen 2008 ligger alla nära den vänsterpolitik som Norberg efterfrågar. Jag har därför svårt att se relevansen i hans kritik. Programförslaget (kan laddas ned här) diskuterar en grön politik fylld av ekonomiska styrmedel, sätter in rasismen i en samhällsanalys och pekar ut några policyområden där vänsterpartiet har en särskild roll, däribland transportpolitik, djurrätt, rovdjursfrågor samt bostadspolitik. Alla de förändringar som föreslås ligger i linje med den kritik mot den tidigare politiken som t ex ”Vägval Vänster” och Staffan Norberg fört fram. Förändringarna speglar också dagens debatt bland yngre vänsterinriktade väljare.

Vänsterpartiets programkommission – ledd av Ali Esbati – har visat skicklighet och känslighet för såväl behoven att stävja väljarflykt som av att lyssna på kritikernas synpunkter.

Samtidigt skall sägas att Norbergs kritik träffar en mindre del av vänsterpartiets yngre sympatisörer – och dessvärre hos en del partiaktiva också – där konspirationsteorier, moralism och generell kverulans är legio. En sådan hållning är emellertid politiskt ofruktbar och denna grupp utgör också en minoritet i partiet. 

Jag tycker det är modigt av programkommissionen att inte försöka gå känslorna av frustration till mötes. Istället har kommissionen tagit fasta på politisk relevans och i förändringsförslagen formulerat politiskt realistiska alternativ med tydlig vänsterposition. Programmet kommer, om det antas, att innehålla en kluvenhet mellan gammalt och nytt. Låt oss hoppas att det vi ser är födslovåndorna inför något helt nytt. Det kan bli ett intressant år 2008 för Vänsterpartiet.

Ett riktigt Gott Nytt År tillönskas därmed alla läsare av Vänstra Stranden!

Jasså, jul?

Inledde julaftonen med att sticka nejlikor i apelsiner och lyssna på After Shaves ”Killen i Krubban” och ”Nya Julevangeliet” från ”Jasså Jul” (2001). Kritiken mot den kommersiella julen är konventionell, men inte desto mindre träffande.

Julnatten är den natt när processen med att återlösa världen påbörjades, så tror den kristne varav jag är en. Den natt då en tonårig ensam flicka födde ett barn med okänd far, bland åsnor och får i ett stall, hjälpt av en man som lovat henne och barnet stöd trots att barnet inte var hans. En liten familj på vandring, ett offer för byråkrati i ett ockuperat land. 

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv? Med vad skall hon då återköpa sitt liv? (Matt 16.26) Barnet i krubban i stallet återlöste oss, dig och mig, till det liv vi var ämnade. Ett liv i ansvar och omsorg om allt skapat. Julen kan vara en påminnelse om att det är vi som skall vårda barnets vision om försoning, förlåtelse och nåd och förmedla den till en värld som så väl behöver få veta att den är återlöst. 

Alltför lite verkstad i klimatpolitiken

Fler svenskar flyger utrikes. Luftfartsverkets statistik för november visar att utrikespassagerarna ökat med nio procent. Planen är större och tar fler passagerare (något Ekot inte nämnde i sin rapportering i morse) men trots det har utrikesavgångarna ökat, dock endast med två prcent. Inrikesflyget minskar dock, glädjande nog.

Vad som behövs för att verkligen påverka det som idag populärt kallas ”klimathotet” är politiska åtgärder och inte vädjande till människors samveten. Den politiska och ekonomiska incitamentsstrukturen måste istället förändras på ett sådant sätt att det blir fördelaktigt ur resurssynpunkt att bete sig miljövänligt. Men det är svårt att genomföra för en regering som sätter kortsiktig individuell frihet, fri företagsamhet och fri konkurrens före framtidens långsiktiga krav. Med hjälp av EG-domstolen, den borgerliga regeringen och den alltmer monopoliserade europeiska marknaden drivs Sverige in i en situation där ingenting får hindra den fria rörligheten och rätten att sälja så billigt som möjligt. En idé som när den lanserades på 1700-talet tänktes gynna den enskilde, men som idag i första hand gynnar det ansiktslösa finanskapital som driver runt i jakten på bästa vinstmarginal.

Mer kring det faktum att kunskap om vad som är bra för miljön inte leder till ett agerande som är bra för miljön kan man läsa i Petra Krantz Lindgrens bok ”Att färdas som man lär?”

Så, flygen till Thailand lär gå i skytteltrafik ännu i många år. Likt Titanics passagerare kommer vi stå på våra olika däck men likväl alla följa med i djupet.

God Jul! Vart ni än reser 🙂

Socialdemokratisk dubbelmoral i trafikpolitiken

Kanske kan Göteborg införa trängselavgifter, rapporterar Ekot idag. Lysande! Det socialdemokratiska kommunalrådet Annelie Hulthén förklarar varför socialdemokraterna är negativa till trängselavgifterna men kan tänka sig att finanisera nya motorvägar med avgifter: ”trängselavgift är ju något annat än bompengar på en bro eller en motorväg”.

Antingen är det hon säger falskt eller en logisk självklarhet. Paradoxen är ju att SAP tydligen anser att det är helt OK att fortsätta främja bilismen med hjälp av avgifter från bilisterna själva, men helt negativa till att använda samma avgifter för att stävja bilismens negativa följder. Trängselavgift och bompeng är två sidor av samma mynt. Vilket man föredrar säger allt om hur trovärdig man är som miljöpolitiker. 

Alltså, gärna klimatpolitik men först en rejäl motorväg!

Afrikansk folklore?

I söndagens papperstidning skriver SvD – från EU-toppmötet mellan Afrika och EU i Lissabon – under en bild av fem svarta män och en vit att

Under toppmötet syntes mest kostymer. Många afrikanska ledare hade valt att följa den europeiska klädkoden.

Vad hade skribenten tänkt sig? Leopardskinn och lustiga hattar? Bastkjolar och spjut?

Men det är väl också förklaringen till att Fredrik Reinfeldt inte bar folkdräkt. Tror ni inte? Han följde också ”den europeiska klädkoden”.

Försvarsberedningen öppnar tydligt för NATO

Försvarsberedningen lämnade igår sin bedömning av hotbilderna mot Sverige till försvarsministern. Jag har inte haft möjlighet att läsa hela utredningen men ett par saker i sammanfattningen får mig verkligen att höja på ögonbrynen.

I sammanfattningen anges att Sverige ”inte skall vara passivt” om ett annat EU-land angrips, liksom om ett annat nordiskt land angrips. Och att Sverige ”förväntar sig” att dessa länder agerar likadant. Är det NATO:s ömsesidiga säkerhetsgarantier som nu skrivs in i svensk politik? Vill vi bli undsatta av ett land vars medlemskap i en militärallians innebär att vi tas in under ett kärnvapenparaply?

Samma resonemang försökte statsminister Carl Bildt föra i början av 1990-talet när han talade om att vi inte kunde ”stå likgiltiga” för ett angrepp på de baltiska staterna. Och samma fråga som ställdes då kan ställas nu: Vad betyder detta i operativa termer?

När beredningen tonar ned de militära hoten från Ryssland menar jag att beredningen resonerar ologiskt. Om man förväntar sig stöd till Sverige – eller svenskt stöd – i ett skarpt läge så kommer rimligen den ryska misstänksamheten stiga till oanade höjder. Putins ovilja att tillåta baser för amerikanskt missilförsvar i östra Europa är bara en försmak.

Jag tycker också att det är patetiskt att säga att det värsta hotet mot Sverige är klimathotet. Vad har försvaret med det att göra? Taktiken är en maktstrategi, precis som att alltid svara ”Jesus” på varje teologisk fråga. Det är alltid rätt, men avleder uppmärksamheten från som frågeställaren vill veta samtidigt som det är omöjligt att säga emot.

Fotboll – det ultimata hotet mot nationen?

Fotboll är ofta en anledning till nationell yra. Nationalsång, nationella fanor och färger är kutym på landskamper. SvT:s Sportnytt ikväll tog upp en pågående diskussion kring kvaliteten hos fotbollslandslagen. Bakgrunden var EM-lottningen – där Sverige väl hamnade sisådär – och att England hamnat utanför EM i juni 2008.

Europeiska klubblag, som är affärsföretag, köper in alltfler utländska färdigskolade spelare. I länder som England och Sverige kan det bli svårare att hitta vassa spelare för landslagsspel. Kvaliteten på landslagen sjunker medan klubblagen, och därmed ligan, kan hålla sig på topp.

Denna utveckling visar på den inkonsekvens som blir följden av att hålla fast vid landslag, nationsturneringar och medborgarskap samtidigt som vi i konkurrens vill utse de bästa lagen. Principen om landslag och principen om konkurrens går helt enkelt inte ihop på lagsportens område. En betoning av det nationella måste leda till satsning på seriös fotbollsutbildning och ungdomssatsningar i varje land, en betoning på konkurrens måste istället leda till ren elitsatsning utan blick på medborgarskap – och på sikt verkliga övernationella ligor bara för klubblag utan nationella seedningsregler.

Är fotbollens affärsdrivande verksamhet det ultimata hotet mot nationalismen?

För övrigt borde ni lyssna på Raul Paz!

Mediernas falska värld

Efter att ha tröttnat på alla spekulativa Eko-nyheter där belägg för ett påstående kan vara av typen ”jag har pratat med x eller y som säger att det är si eller så” lyssnade jag igenom en veckas kvart-i-fem-ekon. Jag antecknade förstanyheterna i varje Eko och listan blev följande:

22/11 Danmark röstar om Euron
23/11 Sjödrama i Antarktis
24/11 Gift i frukten vi äter
25/11 Grönsaksodlare utnyttjar utländsk arbetskraft
26/11 Proposition om bättre rättssäkerhet vid telefonavlyssning
27/11 Göran Johansson vill skicka tillbaka flyktingar
28/11 Rektor knivhuggen i skolan
29/11 Svenska nior sämre i naturvetenskap

Två av sju nyheter är utrikesnyheter, resten är inrikesnyheter. Av dessa fem är endast en relaterad till politiskt beslutsfattande. De övriga berör det svenska samhället och implicerar otrygghet, osäkerhet och försämring. Det anslaget är dock implicit i rapporteringen. Helt explicit är det dock den 29/11 när reportern – trots att mätmetoden ändrats – hävdar att det är fråga om en ”försämring” av svenska niors naturetenskapliga kunnande. Inte i något av dessa inlägg ges vederhäftiga belägg för förändringar.

I flera inslag tidigare under november månad har hävdats t ex att våldet i samhället har ökat ”efter samtal med rättsläkare”och en jurist på Skolverket har fått säga att våldet i skolan är ”en spegel av samhället där ju våldet ökar”. Inga belägg har givits för dessa utsagor. Kriminologisk forskning visar istället att det dödliga våldet ligger stabilt. Misshandelsanmälningarna ökar dock, forskningen är osäker på om det är en reell ökning eller ökad anmälningsbenägenhet. De som menar att det är en reell ökning konstaterar att ökningen handlar om krogvåld och är direkt relaterad till den ökande alkoholkonsumtionen i Sverige och inte till ”den organiserade brottsligheten”. 

Vårt samhälle skapar de brott vi vill ha. Lagstiftningen utformas för att sätta gränser för det tillåtna. Synen på våldsbrott är ett typiskt uttryck för en förändrad grad av tolerans. Fram till för 30 år sedan var det tillåtet att slå barn. Idag är istället mobbning möjligt att polisanmäla och man kan få skadestånd om man utsatts för sådant. Hur kan då Skolverket få påstå att förklaringen till ”ökande skolvåld” är att det ”ökande våldet” i samhället flyttat in i skolan? Sanningen är väl att toleransen gentemot våld i skolan minskat drastiskt under de senaste decennierna.

Vi vet – bl a genom Göran Persson egen bok – att den ideologiproducerande myndigheten ”Levande Historia” (som sin ideologiproduktion till trots inte skall läggas ned av den nuvarande regeringen) tillkom på grundval av en nyhet i medierna. En nyhet som visade sig vara helt felaktig. En undersökning påstods ha visat att svenska högstadieungdomar inget visste om förintelsen. En analys av undersökningen visade att den var i det närmaste helt ovederhäftig, och inte alls visade det som påstods. Ändå tillkom myndigheten.

Mediernas ansvar att kritiskt granska både sina egenproducerade nyheter och andras utsagor är fundamentalt i ett demokratiskt samhälle. Journalisterna i inslagen nämnda ovan har inte ens en basal kunskap om samhällsvetenskaplig logik och statistisk metod. Hur många fler politiska beslut skall fattas på grundval av en förvriden medierapportering där tolkningar och känslor fått ersätta belägg och logik?