Författare: Vänstra Stranden

Tyvärr blir det nu avgifter för studier

Så har det då skett som vi länge befarat. Efter det att Sverige som det enda landet i världen transformerat om större delen av sin avancerade utbildning (Masternivå) till engelska med bibehållande av gratis studier så har de svenska högskolorna och universiteten fått så många ansökningar från utländska studenter utanför EU att lärosätena talar om att slänga tusentals ansökningar! Svaret blir nu att införa avgifter. Tja, på något sätt måste ju begränsningen göras. (En sydafrikansk gästande kollega trodde inte sina öron när jag berättade att all undervisning var på engelska och studierna avgiftsfria. ”Men det fungerar väl inte” utropade hon bestört. Nej, kanske inte.)

Ett par intervjuade studenter i Ekot i SR sa att med avgifter ”blir Sverige av med många utländska studenter”. Själva hade de kommit hit eftersom ”man inte behövde lära sig språket då allt är på engelska”. En universitetsutbildning förväntas hålla viss kvalitet. Med dagens tilldelning av pengar till utbildning krävs att man får igenom alla studenter på alla kurser. Det är lätt att räkna ut att många utländska studenter utan goda kunskaper i engelska, svensktalande lärare som undervisar på ett främmande språk och studenter som valt utbildningen för att den är gratis därmed leder till sjunkande kvalitet på utbildningen.

För övrigt tycker jag att Stockholms universitets rektor Kåre Bremer har rätt (kors i taket) när han säger till SvD att saken borde ha lösts genom kvoter istället. Då hade vi kunnat behålla vår öppna utbildningsmodell.

FRA-lagen eller när Sverige blev världsmästare i avlyssning

Ikväll kommer med all sannolikhet den numera s k FRA-lagen att röstas igenom i Riksdagen. Möjligen är det en och annan borgerlig ledamot som lägger ned sin röst, men ingen lär rösta emot. Det unga garde som valdes in på personkryss och på vilja att försvara integriteten har valt att kompromissa med det enda de hade med sig in i politiken, sin trovärdighet. Federley har ju tyvärr visat sig vara mer av ett koncept än en politiker, och bitvis tycker jag lite synd om honom. Hans politiska exhibitionism har lett honom in i gränder genom vilka han inte vågat eller förmått ta sig fram.

Det blir lite löjligt när personer som just ikväll sviker sina väljare framställs som hjältar. Det nya förslaget innebär ingen som helst förändring i sak, det är bara en fråga om kosmetika för att rädda ansiktet på personer som inte vågade eller ville hoppa i det kalla vattnet. Och för att rädda sammanhållningen i en allians som verkar knaka betänkligt just nu.

För mig som ägnat en del av min professionella verksamhet åt att undersöka hur svensk och utländsk underrättelsetjänst (både polisiär och militär) har hanterat personuppgifter, politiskt känsliga kunskaper och integritet under tidigare år är den här lagen något av en vattendelare i svensk politik. I mer än två år har jag i olika sammanhang försökt påpeka bristerna i argumentationen för den här lagen och de oöverskådliga konsekvenserna den får.  Den övervakning som vi sett växa fram genom kameror, registrering av inpasseringar, boklån, bilfärder, polisens avlyssning, buggning m m kröns nu med ett stycke legitimitet för en alltomfattande övervakning av hela den nya virtuella värld av aktivism, politik, samtal, kommunikation, förströelse och umgänge som webben utgör sedan något decennium. Inget annat land har gått så långt i sk terrorismbekämpning. Ingen annan demokratisk stat har gjort så här. En mängd personer som sysslat med utvärdering eller forskning kring terrorism förnekar att lagen har effekt. Det enda argument som  förs fram av alliansregeringen – vid sidan av de ihåliga terrorismargumenten- är att allt redan pågår. Men då borde lagstiftarens första åtgärd vara att beivra det som alltså är rättsvidrigt? Det är annars som att legalisera narkotika eftersom missbruket pågår, att legaliseria barnpornografi eftersom det redan pågår eller varför inte legalisera mord eftersom det ju också bevisligen pågår…

Heder åt den förste som anmäler lagen och dess tillämpning till Europadomstolen!

PS. Nu är voteringen genomförd och det blev förstås ja. Läs gärna kommentarerna på Falkvinges blogg, sällan ser man en så engagerad politisk debatt bland ”vanligt” folk! DS

Vet förespråkarna av FRA-lagen vad de talar om?

Just susandes förbi Skövde i en tågkupé följer jag Falkvinges rapportering från riksdagens debatt om FRA-lagen. Tidigare under dagen följde jag själv debatten också via webbradio. Jag frapperas av den totala brist på känslighet som de borgerliga ledamöterna i debatten visat. När jag hör Staffan Danielsson, Allan Widman eller Sten Tolgfors så undrar jag om de verkligen förstår vad den lag de förespråkar egentligen får för konsekvenser? I mina mörka stunder funderar jag på om dessa herrar helt enkelt inte behärskar den värld för vilken FRA-lagen vore förödande.

Samhället har genomgått en skifte, ett skifte som innebär att övervakning är så oändligt mycket lättare än på t ex 1950-talet. När SÄPO kontrollerade algerier i Stockholm var det papper, rapporter, iakttagelser och dubbelagenter som gällde. Men inte heller då förstod underrättelsetjänsten mycket av de bakomliggande orsakerna till politisk organisering. Tyvärr är det inget som talar för att vare sig den polisiära eller militära underrättelsetjänsten har blivit mer politiskt kunnig under åren som gått. Att anförtro dem oändliga mängder av information som de aldrig haft förr vore verkligen ingen bra idé. Men regeringschefen har kanske lärt av Kina? Hans officiella besök där var ju så positivt. Av dem kan han lära övervakning av elektroniska medier.

Läs också på www.ulfbjereld.blogspot.com samt www.rickfalkvinge.se

Stoppa FRA-lagen nu!

Favorit i repris. Kan bara rekommendera Oscar Swartz artikel på SvD-Brännpunkt idag. Och gå in på www.stoppafralagen.nu och visa ditt stöd. Aldrig någonsin har kontrollen av vårt privatliv varit mer hotat – tack vare att vi nu alla använder oss av elektronisk kommunikation. FRA talar inte sanning när de påstår sig vilja ”ta tillbaka” en kontroll de haft. Ingen kunde kontrollera våra brev, samtal, boklån eller tidningsläsande förr eftersom dessa aktiviteter inte skedde elektroniskt. FRA har aldrig haft den kontroll de nu försöker skaffa sig.

Motivet om terrorism kan rimligen legitimera vilka inskränkningar som helst. Om det är motivet så förstår jag inte varför regeringen inte gör som Castro gjorde på Kuba förr: förbjud datorer, övervaka medborgarna med kvartersvärdar och låt bara partimedlemmar utbilda sig. Eller tag lärdom av Sovjetunionen. Terrorismen var icke-detekterbar där. (Den som inte utövades av staten alltså…) 

En gång fick jag nästan jobb på FRA – fast jag sa nej. Undrar om de eller jag borde ångra sig 🙂

Den ohämmade nationalismen

Efter att ha sett en otrolig fotbollsmatch i EM där Turkiet vänt underläge mot Tjeckien vill jag bara framför mina gratulationer till de turkiska fotbollssupportrarna i hela Europa. Själv grät jag nästan när Frankrike förlorade med 1-4 mot ett otroligt skönspelande Holland häromdagen. Och visst var det bittert att Sverige förlorade gårdagens match mot Spanien i den 92:a minuten.

Fotboll och många andra sporter är en arena där den ohämmade nationalismen tycks vara fullt legitim. Jag upphör aldrig att förvånas över sportjournalisternas totala brist på kritisk granskning eller självkritik. När matcher kommenteras sker det nästan helt utifrån svenska förutsättningar och förklaringarna till de egna regelbrotten är alltid mer förstående än för motståndarlaget. Sportjournalistik och kungajournalistik har tydligen en del gemensamt: brist på kritisk granskning! Jag är faktiskt mycket mer dyster över Frankrikes förlust mot Holland än över Sveriges förlust mot Spanien. Jag är också oerhört dyster över regelbrott, felaktiga domslut och filmningar oavsett vem som gör dem. Jag blir lycklig av att titta på bra fotboll (Holland spelade som i himlen) även om mitt lag förlorar, jag kan inte värja mig och jag kan aldrig tycka att ”vi” borde vunnit om vi inte borde det.

Vad skulle hända om svenska journalister skulle granska ekonomi, träningsmetoder, jämställdhet, strategier och enskilda spelare i paritet med hur man granskar riksdagen och aktiva politiker i Sverige?

När blev det så OK att tala om ”vi” kring det svenska landslaget och diskutera om ”vi” skall klara oss till kvartsfinal samtidigt som svenskar av turkisk härkomst just nu fyller centrala Stockholm i glädje över att ”dom” gått vidare till kvartsfinal?

PS Jag tror faktiskt att det franska landslaget är mer representativt för franska medborgare än det svenska landslaget är för svenska medborgare. DS

 

Kontrollsamhället blir en gökunge

Under de närmaste dagarna kommer riksdagen att behandla – och troligen rösta igenom – tre propostioner som inskränker allas vår tanke- och handlingsfrihet. I proposition 2007/08:132 föreslås att visumansökningar och uppgifter i visumansökningar skall kunna delas mellan alla EU-stater. Motivet är att skydda oss mot terrorism och kriminalitet. I proposition 2007/08:144 föreslås en lång rad åtgärder mot ”den organiserade brottsligheten” som alla går ut på att alla EU-stater tillsammans skall definiera denna brottslighetn på samma sätt och att den skall bedömas hårdare än brottslighet som utövas av en person.  Begreppet ”kriminell organisation” får en juridisk status. I den tredje propositionen 2006/07:63 är det den s k signalspaningen som skall utökas till elektroniska medier av denna typ. E-post m m skall kontrolleras av staten. Motivet är att skydda oss mot terrorism och brottslighet.

I Oskarshamn greps nyligen två män efter att deras kasse indikerat trotyl i en detektor dvs en kontrollmaskin (!). Deras hem vändes upp och ned och de utsattes för mediedrev. En av dem förlorade p g a allt detta sitt jobb då det visade sig att han var dömd för våldsbrott och hade avtjänat sitt straff för detta. Alltså inte för att han påståtts haft trotyl bland raklöddret. Bakgrunden: de anklagades för försök till sabotage. Nyheten valsade runt i hela Europa som ett terroristhot. Idag är åtalet nedlagt och händelsen är snarast ett tecken på den pinsamma överreaktionen hos svenska myndigheter.

Jag tänker inte underskatta kriminaliteten eller förneka att vi numera ser en mera transnationell brottslighet. Men jakten på denna brottslighet står inte på något sätt i paritet med dess storlek, inte heller verkar polisen som myndighet särskilt intresserad av denna s k organiserade brottslihet annat än i fråga om utredningar. Istället jagar vanlig polis s k pinnar genom att samla ihop kända missbrukare och ställa sig på hårt trafikerade vägar på helgerna för att få folk att blåsa alkotest. Åtminstone om man får tro polisen själv, när den får välja att publicera sig på DN Debatt.

Det hysteriska kontrollsamhälle som riksdagen inför i beslut efter beslut – initierat av EU – kommer mycket snart att stjäla all tid, alla resurser och all kraft från ”vanlig” brottsbeivrande verksamhet hos både poliser, åklagare och domstolar. Många har vittnat om att mängden information blir så stor att bara administrationen av analys, dokumentation och resultat ständigt kräver mer pengar och folk. Och vid sidan av det skapar vi just nu av egen fri vilja Orwells egen mardröm från boken ”1984”. Men det vet väl alla, eftersom vi inte protesterar?

Begravd och återuppstånden

Igår den 5 juni begravdes Yves Saint Laurent och därmed försvann definitivt skaparen av Rive Gauche. YSL anses ha varit den modeskapare som förvandlade kvinnan till ett modesubjekt, från att ha varit ett modeobjekt. YSL började använda svarta mannekänger, han formgav byxor, kostymer och smoking för kvinnor och hans kläder från 1960-talet känns fortfarande väldigt moderna och funktionella. En föregångare. 

Idag den 6 juni återuppstår Vänstra Stranden. VS har tänkt färdigt. Någon modeblogg lär VS aldrig bli, men kanske kan något litet av YSL:s funktionella elegans och jämlika elitism inspirera posterna framöver.

Vänstra stranden har sorg

I natt dog Yves Saint-Laurent. Han var den som skapade Rive Gauche, den person som gav kvinnan rätt till kläder som frigjorde henne – inte formade henne – och den som skänkte vardagskonfektionen ett stänk av haute couture. Svart var YSL:s färg och svart är Vänstra Strandens färg idag. Insvept i ett väldigt sorgflor av vita pärlor, svart siden och röda läppar. Och under det, svart polo och smala svarta långbyxor.

Hoppas änglarna får nya kläder också.

Social demokrati som ideologi behövs

I sin bok ”The primacy of politics” beskriver den amerikanska samhällsvetaren Sheri Berman hur ideologin ”social democracy” växte fram som ett svar på den kapitalism som under modernitetens genombrott på 1920-talet inte visade sig kunna ge medborgarna den trygghet och stabilitet som många liberaler trott. Som ett annat svar på samma fråga växte ”national socialism” fram. Berman visar med elegans hur den svenska socialdemokratin lyckades utmanövrera nazistiska idéer medan den tyska inte lyckades med samma sak. Men, och än viktigare, hon påpekar att ”social democracy” inte är någon halv-marxism eller halv-kapitalism. Istället var den ett demokratiskt svar på det elände, fattigdom och bristande tillit som laissez-faire-kapitalismen skapat särskilt i ett urbant proletariat. Nazismen svarade på samma fråga, det var ingen slump att man använde samma ideologiska term ”socialism”, men nazismen var inte beredd att verka inom en demokratisk ram.

Dagens europeiska främlingsfientliga partier är ett svar på stabilitetsförlust många medborgare upplevt under de senaste 20 åren. Välfärdssamhället har visat sig ha allt svårare att hantera de behov som växer fram. Om inte en ny ”social democracy” kan ge ett svar på välfärdens brister så kan nationalistiska, isolationistiska och inskränkta idéer växa sig starkare. Den borgerliga regeringens angrepp på den generella välfärden krattar därmed manegen för bruna och svarta krafter. En hittills handlingsförlamad socialdemokrati tycks låta detta ske.

Läs också Katrin Kielos i Fokus. Hon kräver samma förnyelse som Berman gör i slutkapitlet i sin bok.