Författare: Vänstra Stranden

Alltför lite verkstad i klimatpolitiken

Fler svenskar flyger utrikes. Luftfartsverkets statistik för november visar att utrikespassagerarna ökat med nio procent. Planen är större och tar fler passagerare (något Ekot inte nämnde i sin rapportering i morse) men trots det har utrikesavgångarna ökat, dock endast med två prcent. Inrikesflyget minskar dock, glädjande nog.

Vad som behövs för att verkligen påverka det som idag populärt kallas ”klimathotet” är politiska åtgärder och inte vädjande till människors samveten. Den politiska och ekonomiska incitamentsstrukturen måste istället förändras på ett sådant sätt att det blir fördelaktigt ur resurssynpunkt att bete sig miljövänligt. Men det är svårt att genomföra för en regering som sätter kortsiktig individuell frihet, fri företagsamhet och fri konkurrens före framtidens långsiktiga krav. Med hjälp av EG-domstolen, den borgerliga regeringen och den alltmer monopoliserade europeiska marknaden drivs Sverige in i en situation där ingenting får hindra den fria rörligheten och rätten att sälja så billigt som möjligt. En idé som när den lanserades på 1700-talet tänktes gynna den enskilde, men som idag i första hand gynnar det ansiktslösa finanskapital som driver runt i jakten på bästa vinstmarginal.

Mer kring det faktum att kunskap om vad som är bra för miljön inte leder till ett agerande som är bra för miljön kan man läsa i Petra Krantz Lindgrens bok ”Att färdas som man lär?”

Så, flygen till Thailand lär gå i skytteltrafik ännu i många år. Likt Titanics passagerare kommer vi stå på våra olika däck men likväl alla följa med i djupet.

God Jul! Vart ni än reser 🙂

Socialdemokratisk dubbelmoral i trafikpolitiken

Kanske kan Göteborg införa trängselavgifter, rapporterar Ekot idag. Lysande! Det socialdemokratiska kommunalrådet Annelie Hulthén förklarar varför socialdemokraterna är negativa till trängselavgifterna men kan tänka sig att finanisera nya motorvägar med avgifter: ”trängselavgift är ju något annat än bompengar på en bro eller en motorväg”.

Antingen är det hon säger falskt eller en logisk självklarhet. Paradoxen är ju att SAP tydligen anser att det är helt OK att fortsätta främja bilismen med hjälp av avgifter från bilisterna själva, men helt negativa till att använda samma avgifter för att stävja bilismens negativa följder. Trängselavgift och bompeng är två sidor av samma mynt. Vilket man föredrar säger allt om hur trovärdig man är som miljöpolitiker. 

Alltså, gärna klimatpolitik men först en rejäl motorväg!

Afrikansk folklore?

I söndagens papperstidning skriver SvD – från EU-toppmötet mellan Afrika och EU i Lissabon – under en bild av fem svarta män och en vit att

Under toppmötet syntes mest kostymer. Många afrikanska ledare hade valt att följa den europeiska klädkoden.

Vad hade skribenten tänkt sig? Leopardskinn och lustiga hattar? Bastkjolar och spjut?

Men det är väl också förklaringen till att Fredrik Reinfeldt inte bar folkdräkt. Tror ni inte? Han följde också ”den europeiska klädkoden”.

Försvarsberedningen öppnar tydligt för NATO

Försvarsberedningen lämnade igår sin bedömning av hotbilderna mot Sverige till försvarsministern. Jag har inte haft möjlighet att läsa hela utredningen men ett par saker i sammanfattningen får mig verkligen att höja på ögonbrynen.

I sammanfattningen anges att Sverige ”inte skall vara passivt” om ett annat EU-land angrips, liksom om ett annat nordiskt land angrips. Och att Sverige ”förväntar sig” att dessa länder agerar likadant. Är det NATO:s ömsesidiga säkerhetsgarantier som nu skrivs in i svensk politik? Vill vi bli undsatta av ett land vars medlemskap i en militärallians innebär att vi tas in under ett kärnvapenparaply?

Samma resonemang försökte statsminister Carl Bildt föra i början av 1990-talet när han talade om att vi inte kunde ”stå likgiltiga” för ett angrepp på de baltiska staterna. Och samma fråga som ställdes då kan ställas nu: Vad betyder detta i operativa termer?

När beredningen tonar ned de militära hoten från Ryssland menar jag att beredningen resonerar ologiskt. Om man förväntar sig stöd till Sverige – eller svenskt stöd – i ett skarpt läge så kommer rimligen den ryska misstänksamheten stiga till oanade höjder. Putins ovilja att tillåta baser för amerikanskt missilförsvar i östra Europa är bara en försmak.

Jag tycker också att det är patetiskt att säga att det värsta hotet mot Sverige är klimathotet. Vad har försvaret med det att göra? Taktiken är en maktstrategi, precis som att alltid svara ”Jesus” på varje teologisk fråga. Det är alltid rätt, men avleder uppmärksamheten från som frågeställaren vill veta samtidigt som det är omöjligt att säga emot.

Fotboll – det ultimata hotet mot nationen?

Fotboll är ofta en anledning till nationell yra. Nationalsång, nationella fanor och färger är kutym på landskamper. SvT:s Sportnytt ikväll tog upp en pågående diskussion kring kvaliteten hos fotbollslandslagen. Bakgrunden var EM-lottningen – där Sverige väl hamnade sisådär – och att England hamnat utanför EM i juni 2008.

Europeiska klubblag, som är affärsföretag, köper in alltfler utländska färdigskolade spelare. I länder som England och Sverige kan det bli svårare att hitta vassa spelare för landslagsspel. Kvaliteten på landslagen sjunker medan klubblagen, och därmed ligan, kan hålla sig på topp.

Denna utveckling visar på den inkonsekvens som blir följden av att hålla fast vid landslag, nationsturneringar och medborgarskap samtidigt som vi i konkurrens vill utse de bästa lagen. Principen om landslag och principen om konkurrens går helt enkelt inte ihop på lagsportens område. En betoning av det nationella måste leda till satsning på seriös fotbollsutbildning och ungdomssatsningar i varje land, en betoning på konkurrens måste istället leda till ren elitsatsning utan blick på medborgarskap – och på sikt verkliga övernationella ligor bara för klubblag utan nationella seedningsregler.

Är fotbollens affärsdrivande verksamhet det ultimata hotet mot nationalismen?

För övrigt borde ni lyssna på Raul Paz!

Mediernas falska värld

Efter att ha tröttnat på alla spekulativa Eko-nyheter där belägg för ett påstående kan vara av typen ”jag har pratat med x eller y som säger att det är si eller så” lyssnade jag igenom en veckas kvart-i-fem-ekon. Jag antecknade förstanyheterna i varje Eko och listan blev följande:

22/11 Danmark röstar om Euron
23/11 Sjödrama i Antarktis
24/11 Gift i frukten vi äter
25/11 Grönsaksodlare utnyttjar utländsk arbetskraft
26/11 Proposition om bättre rättssäkerhet vid telefonavlyssning
27/11 Göran Johansson vill skicka tillbaka flyktingar
28/11 Rektor knivhuggen i skolan
29/11 Svenska nior sämre i naturvetenskap

Två av sju nyheter är utrikesnyheter, resten är inrikesnyheter. Av dessa fem är endast en relaterad till politiskt beslutsfattande. De övriga berör det svenska samhället och implicerar otrygghet, osäkerhet och försämring. Det anslaget är dock implicit i rapporteringen. Helt explicit är det dock den 29/11 när reportern – trots att mätmetoden ändrats – hävdar att det är fråga om en ”försämring” av svenska niors naturetenskapliga kunnande. Inte i något av dessa inlägg ges vederhäftiga belägg för förändringar.

I flera inslag tidigare under november månad har hävdats t ex att våldet i samhället har ökat ”efter samtal med rättsläkare”och en jurist på Skolverket har fått säga att våldet i skolan är ”en spegel av samhället där ju våldet ökar”. Inga belägg har givits för dessa utsagor. Kriminologisk forskning visar istället att det dödliga våldet ligger stabilt. Misshandelsanmälningarna ökar dock, forskningen är osäker på om det är en reell ökning eller ökad anmälningsbenägenhet. De som menar att det är en reell ökning konstaterar att ökningen handlar om krogvåld och är direkt relaterad till den ökande alkoholkonsumtionen i Sverige och inte till ”den organiserade brottsligheten”. 

Vårt samhälle skapar de brott vi vill ha. Lagstiftningen utformas för att sätta gränser för det tillåtna. Synen på våldsbrott är ett typiskt uttryck för en förändrad grad av tolerans. Fram till för 30 år sedan var det tillåtet att slå barn. Idag är istället mobbning möjligt att polisanmäla och man kan få skadestånd om man utsatts för sådant. Hur kan då Skolverket få påstå att förklaringen till ”ökande skolvåld” är att det ”ökande våldet” i samhället flyttat in i skolan? Sanningen är väl att toleransen gentemot våld i skolan minskat drastiskt under de senaste decennierna.

Vi vet – bl a genom Göran Persson egen bok – att den ideologiproducerande myndigheten ”Levande Historia” (som sin ideologiproduktion till trots inte skall läggas ned av den nuvarande regeringen) tillkom på grundval av en nyhet i medierna. En nyhet som visade sig vara helt felaktig. En undersökning påstods ha visat att svenska högstadieungdomar inget visste om förintelsen. En analys av undersökningen visade att den var i det närmaste helt ovederhäftig, och inte alls visade det som påstods. Ändå tillkom myndigheten.

Mediernas ansvar att kritiskt granska både sina egenproducerade nyheter och andras utsagor är fundamentalt i ett demokratiskt samhälle. Journalisterna i inslagen nämnda ovan har inte ens en basal kunskap om samhällsvetenskaplig logik och statistisk metod. Hur många fler politiska beslut skall fattas på grundval av en förvriden medierapportering där tolkningar och känslor fått ersätta belägg och logik?

Asyl i Sverige?

Just återbördad till svensk jord hör jag Göran Johansson (s) i Göteborg idag tala om var skåpet skall stå. ”Skicka tillbaka dem” säger han om flyktingar som kommit till Sverige via flyktingsmugglare och falska papper. Om det varit så lätt.

För länge sedan föreslog Tony Blair att EU skulle etablera stationer i länderna söder om Medelhavet, och andra delar av världen från vilka det kom många asylsökande, i syfte att att ge möjlighet till asyl redan där. Förslaget hånades som ett utslag av kolonialism. Idag föreslår Kalle Larsson (v) en liknande lösning som möjliggjorde för flyktingar att söka asyl på svenska ambassader. Jag tyckte redan att Blairs idé var bra. I kombination med en generös arbetskraftsinvandring, och möjlighet att t o m söka arbete via dessa stationer i andra länder, skulle invandringen till EU och Sverige kunna ske under betydligt värdigare former än idag. Det enda Johansson och jag är överens om är nämligen att dagens situation är ohållbar, för min del dock ur ett MR-perspektiv och ur ett solidaritetsperspektiv.

Därutöver borde USA ta emot flerdubbelt fler flyktingar från Irak, det land som man med sin krigsmakt kuvat och sårat i snart fem år.

Franska samhällsvetare i debatten

Alltmera frustrerad och avundsjuk tillbringade jag idag nära två timmar på medievaruhuset FNAC (Rue de Rennes) botaniserandes bland samhällsvetenskaplig litteratur, jazzskivor och så kallad världsmusik. Mängden intressanta böcker skrivna av forskare inom statsvetenskap, sociologi och historia var överväldigande. I den franska samhällsdebatten återfinns en insikt om att samhällsvetenskapliga teorier faktiskt får samhälleliga effekter, för att citera en av författarna (Raymond Boudon). Den insikten leder franska samhällsvetare till engagemang och en argumentation i debatten på ett helt annat sätt än vad man finner hos de flesta svenska dito. Visst kan en del av bredden i debatten skyllas på att det franska språkområdet är så mycket större än det nordiska, men jag hävdar att alltför få svenska samhällsvetare är intresserade av att delta i en debatt om samhällsvetenskaplig forsknings politiska konsekvenser. Det är en brist. Både för samhället och för forskningen.

På skivavdelningen – som fortfarande är påfallande välsorterad – återfann jag skivor med västafrikansk jazz/världsmusik, kubansk indie samt, förstås, fin vintagejazz från 1954 (Bill Evans). Även detta saknas i Sverige. Kanske mer begripligt dock.

Sarkozy och strejkerna

Så var då Vänstra Stranden äntligen hemma igen. Och drog i ett enda djupt andetag in det mjuka ljuset, den milda vinden och …ljudet av Internationalen på Bd Edgar Quintet! Av en slump hamnade jag mitt i en av de riktigt stora demonstrationerna av strejkande statstjänstemän på deras speciella strejkdag igår. Polisbevakningen var enorm, i mitt blickfång fanns åtta piketer från den lokala polisen och sedan dök lika många mörka piketer från gendarmeriet upp. Men allt gick lugnt till.

 

De strejkande transportarbetarna (som strejkat i åtta dagar) har dock inte det franska folket med sig. Nästan 70 procent menar i olika opinionsundersökningar att strejken är ”injuste” och att Sarkozy skall stå på sig. Idag har förhandlingarna inletts och det mesta tyder på att kulmen i strejkerna är nådd. Inom den nationella järnvägen går man t ex tillbaka till arbetet nu.

 

De förmånliga pensionsvillkor som ligger i botten av strejken har gamla anor. I de flesta fransmäns ögon har de inte längre legitimitet. Problemet är dock att dessa villkor har utgjort förutsättningar för lönevillkor och anställningsförhållanden inom sektorn. Att riva upp pensionsbestämmelserna blir därför ett slags retroaktiv lagstiftning. Förhandlingsläget är besvärligt, men Sarkozy har ett folkligt mandat för sin linje. De strejkande har dock visat att de kräver respekt för ingångna avtal. Ni vidtar en lång serie diskussioner där avtalsvillkoren skall preciseras. Läs mer på www.lemonde.fr eller www.liberation.fr

 

Även om Sarkozy uppfattas vinna det här slaget kommer hans handlingsfrihet inför kommande förhandlingar att minska. Han har många konfrontationer med statsanställda framför sig och för hans del gäller det att hålla tempo. Något som han i och för sig inte haft några problem med hittills…