Credo om motståndet mot kapitalismen

Den globala rättviserörelsen, just den ja, brukar beskrivas som en del i det stora motståndet mot den globaliserade kapitalismen. Samhällsfilosoferna Hardt och Negri talar om ”mängden” som ett uttryck för det samlade motstånd mot den numera helt integrerade och utsideslösa kapitalismen. Märkligt nog exemplifieras motståndet alltid med det som för de flesta människor tolkas som ett vänstermotstånd: t ex  demonstrationerna i Seattle 1999, Reclaim the Streets, Chiapas och de palestinska intifadorna.

I en värld där kapitalismen behärskar allt som vi rör vid, likt hos fabeln om kung Midas blir allt vi människor rör vid genast en del av kapitalismen, så finns förstås motståndet på många platser. Den globala kapitalismen är en del av oss själva, den inkarneras i alla de val vi tvingas göra mellan pensionsfonder och skomärken. Ingen undgår kapitalismen, för att travestera de kanadensiska systrarna McGarrigle. Fördelen är att den kan bekämpas överallt!.När du vägrar köpa Coca-cola, deltar i ett upprop på nätet mot FRA-lagen eller nekar telefonförsäljarna tillträde till ditt hem kan du vara en del av motståndet. En viktig del av kampen mot den globala kapitalismen är försvaret för den personliga integriteten, försvaret för en individuell sfär som inte kontrolleras av Storebror och Kapitalet i skön förening. Hardt och Negri vill länka allt detta motstånd samman i en nätverksstruktur, flytande och flexibelt. Men vad Hardt och Negri aldrig tycks göra är att ta tolkningen av motståndet till den politiska nivån.

Sverigedemokraterna är i Sverige en del av motståndet mot den globala kapitalismen. Just det, du läste rätt. SD är en del i den ”mängd” som Hardt och Negri talar om. De motsätter sig en värld där kapitalets globala cirkulation bestämmer villkoren för varje politisk handling på den lokala nivån. Om din soptunna i Tranemo skall tömmas nu eller sedan, och av vem, ja det hänger helt och hållet samman med det globala finanskapitalets avkastningsintressen. Och det tycker inte SD om. SD:s komparativa fördel är att högern inte är förknippad med den socialdemokratiska välfärdsstat som många medborgare ser som upphovet till dagens a-politiserade politik. Det är nu inte så, det är kapitalismen som gjort politiken till post-politik. Vänstern har varit lika paralyserad av kapitalismen som de flesta andra, men för SD:s sympatisörer representerar SD något som faktiskt ingen annan står för. En ren motståndsrörelse mot den globala kapitalismen.

Varför har då inte vänstern kunnat mobilisera detta motstånd? Vänstern har varit förknippad med den välfärdsstat som representerade historiens slut 1989, med kommunismen i Sovjetunionen eller åsiktsförtrycket på Kuba. I sin iver att kasta av sig detta ok rusade vänstern in mot mitten, förnekade vänster-högerskalan och sa sig stå för en medelväg. Så gick det som gick under 1990-talet. Vänsterns stora utmaning nu är att skapa en vision för framtiden och skapa ett hopp om en värld där kapitalismen inte sätter upp spelreglerna. Och den utmaningen måste ske genom organisering. Jag är kritisk till Hardt och Negris ovilja att ta motståndet från individen till organiseringen. SD har organiserat en del av motståndet.

Om min analys är korrekt och SD är en del av motståndet mot det globala kapitalet då är vägen att bekämpa dem tyvärr inte naiva förhoppningar om att ”ta debatten” eller om att ”bemöta deras argument”. Om det är bekämpa Sverigedemokraterna vi vill så måste vi bekämpa det globala kapitalet och dess förmåga att profanera allt heligt och förflyktiga allt beständigt.

Läs gärna vidare i Hardt och Negri, Deleuze och Gramsci.

Lissabonfördraget: Det politiska är privat?!

I samband med striden om FRA-lagen utkristalliserade sig en grupp människor som oberoende av ideologisk hemvist alla stred för rätten till personlig integritet. En del vill inte ha någon statsmakt alls och andra vill ha en stark statsmakt och just därför måste den vara trovärdig. Flera riksdagsledamöter ville rösta efter sin övertygelse, endast en gjorde det.

Snart skall Lissabonfördraget ratificeras i Sveriges Riksdag. Lissabonfördraget innebär att ännu mer makt flyttas till EG-domstolen och till EU-kommissionen. Att EG-domstolen kommer att fortsätta att flytta fram sina positioner håller jag för helt självklart med tanke på dess historia. EG-domstolens beslut gynnar alltid marknadskrafterna och den starka individen (läs: entreprenören). Det innebär att välfärdsstater av svensk typ konsekvent monteras ned. Den svenska idén om att kontrollera kapitalet och därmed få det att jobba för hela folkets välstånd, liksom idén att kollektiv rationalitet bör gå före individuell är fullständigt kontradiktorisk mot EG-domstolens principer, och mot de principer som ligger bakom Lissabonfördraget.

Att den borgerliga regeringen vill ha igenom LIssabonfördraget begriper jag, men att socialdemokrater varit bland de ivrigaste att heja fram ett överstatligt EU övergår mitt förstånd. Det finns trots allt flera EU-kritiska sossar, och kritiker även i det borgerliga lägret, som kunde hört av sig. Ibland ser jag för mig bilden av hur vänsterns internationalism i 1900-talets början bröts sönder av första världskrigets nationalism. På samma sätt har den europeiska vänstern aldrig lyckats lansera något slagkraftigt alternativ till det marknadslydiga tjänstemanna-EU som nu växer fram.

Skall vi få se några socialdemokrater (och några borgerliga ledamöter) som följer sitt samvete och röstar nej till Lissabonfördraget? Hur politiskt får det privata bli?

PS: 080702 Socialdemokraterna tycks (äntligen) börja darra på manschetten, inspirerade av Irland. DS

Många under 30 år läser bloggar

Bara en liten ljusglimt i regnet: Var på årets SOM-presskonferens idag (SOM-institutet vid Göteborgs universitet presenterar 2007 års SOM-survey för allmänhet och journalister) och fick del av den glädjande (?) nyheten att av alla 15-29-åringar så läste 36 procent bloggar minst en gång i veckan. (Annika Bergströms kapitel)

Avseende bloggläsningen finns det ingen påtaglig skillnad mellan kvinnor och män, och det är enbart de med påtagligt kort utbildning som skiljer ut sig genom att läsa mindre blogg än övriga. Och bredband underlättar, men det visst vi ju.

Jämlikheten är således hygglig i bloggvärlden!

Läs mer på www.som.gu.se

Tyvärr blir det nu avgifter för studier

Så har det då skett som vi länge befarat. Efter det att Sverige som det enda landet i världen transformerat om större delen av sin avancerade utbildning (Masternivå) till engelska med bibehållande av gratis studier så har de svenska högskolorna och universiteten fått så många ansökningar från utländska studenter utanför EU att lärosätena talar om att slänga tusentals ansökningar! Svaret blir nu att införa avgifter. Tja, på något sätt måste ju begränsningen göras. (En sydafrikansk gästande kollega trodde inte sina öron när jag berättade att all undervisning var på engelska och studierna avgiftsfria. ”Men det fungerar väl inte” utropade hon bestört. Nej, kanske inte.)

Ett par intervjuade studenter i Ekot i SR sa att med avgifter ”blir Sverige av med många utländska studenter”. Själva hade de kommit hit eftersom ”man inte behövde lära sig språket då allt är på engelska”. En universitetsutbildning förväntas hålla viss kvalitet. Med dagens tilldelning av pengar till utbildning krävs att man får igenom alla studenter på alla kurser. Det är lätt att räkna ut att många utländska studenter utan goda kunskaper i engelska, svensktalande lärare som undervisar på ett främmande språk och studenter som valt utbildningen för att den är gratis därmed leder till sjunkande kvalitet på utbildningen.

För övrigt tycker jag att Stockholms universitets rektor Kåre Bremer har rätt (kors i taket) när han säger till SvD att saken borde ha lösts genom kvoter istället. Då hade vi kunnat behålla vår öppna utbildningsmodell.

FRA-lagen eller när Sverige blev världsmästare i avlyssning

Ikväll kommer med all sannolikhet den numera s k FRA-lagen att röstas igenom i Riksdagen. Möjligen är det en och annan borgerlig ledamot som lägger ned sin röst, men ingen lär rösta emot. Det unga garde som valdes in på personkryss och på vilja att försvara integriteten har valt att kompromissa med det enda de hade med sig in i politiken, sin trovärdighet. Federley har ju tyvärr visat sig vara mer av ett koncept än en politiker, och bitvis tycker jag lite synd om honom. Hans politiska exhibitionism har lett honom in i gränder genom vilka han inte vågat eller förmått ta sig fram.

Det blir lite löjligt när personer som just ikväll sviker sina väljare framställs som hjältar. Det nya förslaget innebär ingen som helst förändring i sak, det är bara en fråga om kosmetika för att rädda ansiktet på personer som inte vågade eller ville hoppa i det kalla vattnet. Och för att rädda sammanhållningen i en allians som verkar knaka betänkligt just nu.

För mig som ägnat en del av min professionella verksamhet åt att undersöka hur svensk och utländsk underrättelsetjänst (både polisiär och militär) har hanterat personuppgifter, politiskt känsliga kunskaper och integritet under tidigare år är den här lagen något av en vattendelare i svensk politik. I mer än två år har jag i olika sammanhang försökt påpeka bristerna i argumentationen för den här lagen och de oöverskådliga konsekvenserna den får.  Den övervakning som vi sett växa fram genom kameror, registrering av inpasseringar, boklån, bilfärder, polisens avlyssning, buggning m m kröns nu med ett stycke legitimitet för en alltomfattande övervakning av hela den nya virtuella värld av aktivism, politik, samtal, kommunikation, förströelse och umgänge som webben utgör sedan något decennium. Inget annat land har gått så långt i sk terrorismbekämpning. Ingen annan demokratisk stat har gjort så här. En mängd personer som sysslat med utvärdering eller forskning kring terrorism förnekar att lagen har effekt. Det enda argument som  förs fram av alliansregeringen – vid sidan av de ihåliga terrorismargumenten- är att allt redan pågår. Men då borde lagstiftarens första åtgärd vara att beivra det som alltså är rättsvidrigt? Det är annars som att legalisera narkotika eftersom missbruket pågår, att legaliseria barnpornografi eftersom det redan pågår eller varför inte legalisera mord eftersom det ju också bevisligen pågår…

Heder åt den förste som anmäler lagen och dess tillämpning till Europadomstolen!

PS. Nu är voteringen genomförd och det blev förstås ja. Läs gärna kommentarerna på Falkvinges blogg, sällan ser man en så engagerad politisk debatt bland ”vanligt” folk! DS

Vet förespråkarna av FRA-lagen vad de talar om?

Just susandes förbi Skövde i en tågkupé följer jag Falkvinges rapportering från riksdagens debatt om FRA-lagen. Tidigare under dagen följde jag själv debatten också via webbradio. Jag frapperas av den totala brist på känslighet som de borgerliga ledamöterna i debatten visat. När jag hör Staffan Danielsson, Allan Widman eller Sten Tolgfors så undrar jag om de verkligen förstår vad den lag de förespråkar egentligen får för konsekvenser? I mina mörka stunder funderar jag på om dessa herrar helt enkelt inte behärskar den värld för vilken FRA-lagen vore förödande.

Samhället har genomgått en skifte, ett skifte som innebär att övervakning är så oändligt mycket lättare än på t ex 1950-talet. När SÄPO kontrollerade algerier i Stockholm var det papper, rapporter, iakttagelser och dubbelagenter som gällde. Men inte heller då förstod underrättelsetjänsten mycket av de bakomliggande orsakerna till politisk organisering. Tyvärr är det inget som talar för att vare sig den polisiära eller militära underrättelsetjänsten har blivit mer politiskt kunnig under åren som gått. Att anförtro dem oändliga mängder av information som de aldrig haft förr vore verkligen ingen bra idé. Men regeringschefen har kanske lärt av Kina? Hans officiella besök där var ju så positivt. Av dem kan han lära övervakning av elektroniska medier.

Läs också på www.ulfbjereld.blogspot.com samt www.rickfalkvinge.se

Stoppa FRA-lagen nu!

Favorit i repris. Kan bara rekommendera Oscar Swartz artikel på SvD-Brännpunkt idag. Och gå in på www.stoppafralagen.nu och visa ditt stöd. Aldrig någonsin har kontrollen av vårt privatliv varit mer hotat – tack vare att vi nu alla använder oss av elektronisk kommunikation. FRA talar inte sanning när de påstår sig vilja ”ta tillbaka” en kontroll de haft. Ingen kunde kontrollera våra brev, samtal, boklån eller tidningsläsande förr eftersom dessa aktiviteter inte skedde elektroniskt. FRA har aldrig haft den kontroll de nu försöker skaffa sig.

Motivet om terrorism kan rimligen legitimera vilka inskränkningar som helst. Om det är motivet så förstår jag inte varför regeringen inte gör som Castro gjorde på Kuba förr: förbjud datorer, övervaka medborgarna med kvartersvärdar och låt bara partimedlemmar utbilda sig. Eller tag lärdom av Sovjetunionen. Terrorismen var icke-detekterbar där. (Den som inte utövades av staten alltså…) 

En gång fick jag nästan jobb på FRA – fast jag sa nej. Undrar om de eller jag borde ångra sig 🙂

Den ohämmade nationalismen

Efter att ha sett en otrolig fotbollsmatch i EM där Turkiet vänt underläge mot Tjeckien vill jag bara framför mina gratulationer till de turkiska fotbollssupportrarna i hela Europa. Själv grät jag nästan när Frankrike förlorade med 1-4 mot ett otroligt skönspelande Holland häromdagen. Och visst var det bittert att Sverige förlorade gårdagens match mot Spanien i den 92:a minuten.

Fotboll och många andra sporter är en arena där den ohämmade nationalismen tycks vara fullt legitim. Jag upphör aldrig att förvånas över sportjournalisternas totala brist på kritisk granskning eller självkritik. När matcher kommenteras sker det nästan helt utifrån svenska förutsättningar och förklaringarna till de egna regelbrotten är alltid mer förstående än för motståndarlaget. Sportjournalistik och kungajournalistik har tydligen en del gemensamt: brist på kritisk granskning! Jag är faktiskt mycket mer dyster över Frankrikes förlust mot Holland än över Sveriges förlust mot Spanien. Jag är också oerhört dyster över regelbrott, felaktiga domslut och filmningar oavsett vem som gör dem. Jag blir lycklig av att titta på bra fotboll (Holland spelade som i himlen) även om mitt lag förlorar, jag kan inte värja mig och jag kan aldrig tycka att ”vi” borde vunnit om vi inte borde det.

Vad skulle hända om svenska journalister skulle granska ekonomi, träningsmetoder, jämställdhet, strategier och enskilda spelare i paritet med hur man granskar riksdagen och aktiva politiker i Sverige?

När blev det så OK att tala om ”vi” kring det svenska landslaget och diskutera om ”vi” skall klara oss till kvartsfinal samtidigt som svenskar av turkisk härkomst just nu fyller centrala Stockholm i glädje över att ”dom” gått vidare till kvartsfinal?

PS Jag tror faktiskt att det franska landslaget är mer representativt för franska medborgare än det svenska landslaget är för svenska medborgare. DS

 

Kontrollsamhället blir en gökunge

Under de närmaste dagarna kommer riksdagen att behandla – och troligen rösta igenom – tre propostioner som inskränker allas vår tanke- och handlingsfrihet. I proposition 2007/08:132 föreslås att visumansökningar och uppgifter i visumansökningar skall kunna delas mellan alla EU-stater. Motivet är att skydda oss mot terrorism och kriminalitet. I proposition 2007/08:144 föreslås en lång rad åtgärder mot ”den organiserade brottsligheten” som alla går ut på att alla EU-stater tillsammans skall definiera denna brottslighetn på samma sätt och att den skall bedömas hårdare än brottslighet som utövas av en person.  Begreppet ”kriminell organisation” får en juridisk status. I den tredje propositionen 2006/07:63 är det den s k signalspaningen som skall utökas till elektroniska medier av denna typ. E-post m m skall kontrolleras av staten. Motivet är att skydda oss mot terrorism och brottslighet.

I Oskarshamn greps nyligen två män efter att deras kasse indikerat trotyl i en detektor dvs en kontrollmaskin (!). Deras hem vändes upp och ned och de utsattes för mediedrev. En av dem förlorade p g a allt detta sitt jobb då det visade sig att han var dömd för våldsbrott och hade avtjänat sitt straff för detta. Alltså inte för att han påståtts haft trotyl bland raklöddret. Bakgrunden: de anklagades för försök till sabotage. Nyheten valsade runt i hela Europa som ett terroristhot. Idag är åtalet nedlagt och händelsen är snarast ett tecken på den pinsamma överreaktionen hos svenska myndigheter.

Jag tänker inte underskatta kriminaliteten eller förneka att vi numera ser en mera transnationell brottslighet. Men jakten på denna brottslighet står inte på något sätt i paritet med dess storlek, inte heller verkar polisen som myndighet särskilt intresserad av denna s k organiserade brottslihet annat än i fråga om utredningar. Istället jagar vanlig polis s k pinnar genom att samla ihop kända missbrukare och ställa sig på hårt trafikerade vägar på helgerna för att få folk att blåsa alkotest. Åtminstone om man får tro polisen själv, när den får välja att publicera sig på DN Debatt.

Det hysteriska kontrollsamhälle som riksdagen inför i beslut efter beslut – initierat av EU – kommer mycket snart att stjäla all tid, alla resurser och all kraft från ”vanlig” brottsbeivrande verksamhet hos både poliser, åklagare och domstolar. Många har vittnat om att mängden information blir så stor att bara administrationen av analys, dokumentation och resultat ständigt kräver mer pengar och folk. Och vid sidan av det skapar vi just nu av egen fri vilja Orwells egen mardröm från boken ”1984”. Men det vet väl alla, eftersom vi inte protesterar?

Begravd och återuppstånden

Igår den 5 juni begravdes Yves Saint Laurent och därmed försvann definitivt skaparen av Rive Gauche. YSL anses ha varit den modeskapare som förvandlade kvinnan till ett modesubjekt, från att ha varit ett modeobjekt. YSL började använda svarta mannekänger, han formgav byxor, kostymer och smoking för kvinnor och hans kläder från 1960-talet känns fortfarande väldigt moderna och funktionella. En föregångare. 

Idag den 6 juni återuppstår Vänstra Stranden. VS har tänkt färdigt. Någon modeblogg lär VS aldrig bli, men kanske kan något litet av YSL:s funktionella elegans och jämlika elitism inspirera posterna framöver.